SJ lanserar i dagarna tre stycken reklamfilmer, som en del av sitt förbättringsprojekt. Tanken är att med humor visa att man erkänner att trafiken inte fungerat. I filmerna spelar tre olika personer rollen som anställd på SJ där man i sociala sammanhang, utanför arbetet, inte vill berätta att man arbetar på SJ. Personerna gör allt för att undvika att svara på frågan om var man arbetar. Filmerna avslutas med texten Han/hon jobbar på SJ.
Det går inte att uttyda vilka funktioner dessa personer har på SJ, men klart är att tankarna i första hand går till de personalkategorier som dagligen möter resenärerna. Det kan vara lokförare, konduktörer, biljettsäljare och kundtjänstpersonal. Det är under alla omständigheter inte fråga om personer i företagsledningen. Budskapet är tydligt: Jag skäms för att arbeta på SJ. Men varför ska personalen skämmas och vad har vi att skämmas över? SJ har gått ut både internt och externt och hyllat sin personal, för utan deras insatser hade det sätt mycket värre ut. Så igen: Vad har vi att skämmas över?
Genom sina reklamfilmer låter SJ ansvaret flyta ut i organisationen. Företagsledningen, som har det operativa ansvaret för verksamheten, står inte fram och visar ansvar och handlingskraft. I stället skojas ansvaret bort och personalen får stå i skamvrån.
SJs får spendera pengar på skojiga reklamfilmer bäst man vill, men det löser inga problem. Efter förra vintern utlovades satsningar och åtgärder som skulle säkerställa kvalitén på trafiken. Vi vet alla hur det gick. Det krävs nu att företagsledningen istället koncentrerar sina resurser på att göra en riktig analys, lyssna på sin personal, vidta rätt åtgärder och satsa på sin kärnverksamhet, dvs att köra tåg. Vi får se hur det går.
Jag skäms inte för att arbeta på SJ. Gör du?