Frågan om hur en anställd skall bedömas när det händer spektakulära händelser i arbetet har stått i fokus senaste dagarna. De absolut allra flesta inser givetvis att ingen människa med någon som helst självbevarelsedrift vill bli utsatt för ett mediadrev och kritikstorm som det blivit i samband med händelsen i Kumla där en ungdom avvisats från tåget.
SJ gick rätt i fällan genom att omedelbart konstatera att flickorna hade giltiga biljetter och att tågvärden avvisat den yngsta flickan utan anledning. Detta konstaterar Torvald Svahn redan tidigt på morgonen utan att ha koll på fakta.
Sedan fortsätter bedrövelsen genom att SJ uppenbart inte har kontroll på fakta och inte heller har för avsikt att föra fram korrekt information om händelsen. SJ bidrar nu till att mediadrevet helt och hållet riktas mot en enskild anställd som får ta hela smällen.
Mediadrevet inriktas helt på tågvärden och mycket lite görs för att granska dels flickornas berättelse och ingen tycks se något konstigt i att en dam ”omhändertar” en 11 årig flicka utan att ringa polisen. Flickan hittas av polis tack vare tips från allmänheten.
För oss som jobbar fackligt är det en självklarhet att alltid finnas till hands för våra medlemmar oavsett eventuell skuld. Det är inte vår uppgift att döma.
SEKO SJ och undertecknad hade inget svårt val när vi bestämde oss för att tillsammans med förbundet agera i frågan. Det var nödvändigt för att försöka få lite balans i den ensidiga debatt som fördes på sociala medier och press radio och tv.
Tyvärr har också SJ som arbetsgivare varit mycket lama och första dagen lyckades en av cheferna endast producera några rader på intranätet och publicera ett utdrag ur ett regelverk. Andra lokala chefer har startat en intern insamling till den drabbade. Detta är inte vad jag anser vara att stödja en medarbetare som givetvis mår dåligt.
I sakfrågan är inte sista ordet sagt ännu. Det borde finnas ett intresse av att presentera hela sanningen och inte bara den bild som ges i media som ensidigt kritiserar tågvärden.
Jag tror för min del fortfarande på att det alltid är bäst med att föra fram fakta för att på så sätt kunna göra en rättvis bedömning av vad som eventuellt gjorts fel. I dagsläget är det bara SEKO som har vågat stå upp och kräva fakta och vi har också den uppfattningen att vår medlem har gjort en korrekt bedömning i den situation som gällde ombord på tåget. Det finns inget lättare än att ”köra skrivbord” och i efterhand lägga skulden på en enskild anställd. Även polisens talesman har bekräftat uppgiften att flickorna mycket väl kan vara äldre än den uppgivna åldern och att händelsen fått alldeles för stora proportioner i media.
Till detta skall också läggas att flickornas berättelse på många punkter nu är annorlunda än den som först presenterades. Deras historia stämmer inte heller överens med hur tågvärd och andra resenärer uppfattat situationen.
Internt kommer händelsen att ytterligare bekräfta varför SJs ledning har dåligt förtroende bland produktionspersonal.
Slutsats
Ja jag anser att alla anställda har rätt till en anständig behandling och stöd från sin fackliga organisation. Särskilt i en situation som denna där så många dömer utan att fakta föreligger är det särskilt viktigt att stå upp för en rättvis bedömning.
