Den 12 september 2010 inträffade en allvarlig olycka i samband med att en traktorgrävare skulle köras upp på sina spårföljarhjul på spår 2 i Kimstad, söder om Norrköping. Traktorgrävaren kom in i säkerhetszonen för intilliggande spår 3 där ett X2000-tåg kom framrusande i 130 km/t. Kollisionen var ett faktum. En person avled och 17 skadades.
Enligt Trafikverkets utredning fanns rad bakomliggande orsaker till olyckan. En de bakomliggande orsakerna som har haft särskild betydelse för händelseförloppet var enligt Trafikverket att entreprenören inte begärt s.k. A-skydd för spår 3. Trafikverkets utredare skriver “De avgörande brustna barriärerna kan förklaras med att inget A-skydd var begärt. Detta innebar att spår 3 var öppet för trafik. Hade spåret varit avstängt med A-skydd hade händelsen aldrig inträffat.” Trafikverkets utredare konstaterar också att tillsyningsmannen, i strid med gällande regler, inte befunnit sig vid och kunnat överblicka arbetsplatsen.
I utredningen kan vi läsa att traktorföraren arbetat natten mellan lördag till söndag och utfört ett arbetspass på 15,5 timmar mellan klockan 17.00 – 08.30. Efter arbetspassets slut på söndagsmorgonen åkte han till Norrköping, där han hade en husvagn placerad, för att sova. Samma eftermiddag åka tillbaka till Kimstad och börja arbeta kl 17.00. På 8,5 timmar ska traktorföraren resa till och från arbetsplatsen, äta, tvätta sig och sova. Utredarna har på en rad punkter observerat brister och oklarheter i utbildning och kunskaper om gällande regelverk hos entreprenörens personal. För att vinna ett anbud måste entreprenören vara konkurrenskraftig. Långa arbetspass, korta vilotider, inbesparingar på utbildningar, kunskaper och skyddsåtgärder kan vara skillnaden mellan att vinna eller förlora ett anbud. Kan det också vara skillnaden mellan liv och död?
I utredningen redovisas olyckor och tillbud av liknande slag. Bl.a. ett tillbud i Lindekullen, söder om Mjölby, den 12 november 2010. Lokföraren har uppgivit att en spårgående traktor var på väg upp på spåret i Lindekullen. När tåget passerade, i cirka 130 km/t, befann sig traktorn 1 meter från tåget. Låt vara att det är svårt för lokföraren att bedöma exakt avstånd. Sannolikt har traktorn varit mycket nära tåget och att den då mycket väl kan ha befunnit sig inom säkerhetsavståndet som är 2,2 meter.
Tre spårgående traktorer fanns på spårområdet i Lindekullen, precis som i Kimstad. En av traktorerna påstods inkräkta på säkerhetszonen för förbipasserande tåg, precis som i Kimstad. Tåget färdades i en hastighet av 130 km/t, precis som i Kimstad. En viktig skillnad var att det inte inträffade en olycka i Lindekullen, men väl ett allvarligt tillbud.
Enligt Trafikverket kontrollerades det påstådda tillbudet av deras säkerhetshandläggare. Han konstaterar efter samtal med berörd tillsyningsman, som hävdar med bestämdhet, att inget av fordonen inkräktat på säkerhetszonen för tåg 512. Trafikverkets säkerhetshandläggare förlitar sig alltså helt på tillsyningsmannens uppgifter. Säkerhetshandläggaren har inte ens vidtalat lokföraren, varför dennes uppgifter inte kan ha ansetts ha någon större betydelse för Trafikverket.
Det finns inga kända oberoende vittnen till tillbudet, utan uppgift står mot uppgift. Frågan är vad lokföraren skulle ha att vinna på att ta sig tid att rapportera oriktiga uppgifter om ett allvarligt tillbud. Mot bakgrund av olyckan i Kimstad skulle ett tillbud i Lindekullen ytterligare skada både Trafikverket och dess entreprenör. Det är enligt obekräftade uppgifter samma entreprenör som utfört arbetet i Lindekullen som i Kimstad, för övrigt på dagen två månader efter olyckan i Kimstad. Där har Trafikverkets utredare konstaterat att tillsyningsmannen inte befann sig på platsen för olyckan. Kan vi vara säkra på att tillsyningsmannen befann sig på rätt plats i Lindekullen.
Enligt Trafikverkets regler ska entreprenören begära A-skydd om risk finns att att arbetsfordon kan komma att inkräkta på säkerhetsutrymmet. Det har konstaterats i utredningen av olyckan i Kimstad att det föreligger en risk att en traktor kan inkräkta på utrymmet i säkerhetszonen. Det var ju precis detta som primärt orsakade olyckan. I Trafikverkets uppgifter angående tillbudet i Lindekullen, både i nämnda utredning och i brev till SJ, nämns inte ens frågan om A-skydd. Det finns inga uppgifter på att A-skydd har begärts vid arbetet i Lindekullen.
Beslut om att genomföra en utredning av en olycka eller tillbud kan tas av olika aktörer inom järnvägssektorn. Inte sällan tas, eller påverkas, beslutet av den organisation som är direkt inblandad i olyckan eller tillbudet. Olyckan i Kimstad utreds av Trafikverket, SJ, entreprenören och Statens Haverikommission. Här kommer säkert alla fakta att bli väl belysta. Tillbudet i Lindekullen, som hade kunnat få en liknande utgång som i Kimstad, verkar inte ens att bli föremål för utredning. Trafikverket visar inga tecken på att man genomför en utredning, utan tillbakavisar att händelsen ens är ett tillbud. Detta gör man efter att ha talat med tillsyningsmannen, vars agerande skulle kunna ha varit en avgörande bakomliggande orsak till tillbudet.
Det finns skäl för aktörerna inom järnvägssektorn att se över regelverket för vem som beslutar om, och vem som genomför, utredningar av tillbud och olyckor.