Varför bara krigsrubriker åt ena hållet?

Jag pratade i dagarna med en av våra medlemmar som tyckte det var lite konstigt att det bara blir krigsrubriker och brösttoner så fort en SJ-medarbetare gjort något fel. När någon av våra resenärer gör något är det tyst i media Jag funderade lite på detta och jag kan faktiskt inte förstå varför det är på det viset. Jag kan förstå att tidningarna säljer fler lösnummer när de hoppar på SJ i allmänhet, men varför hoppa på en enskild anställd på SJ AB innan man har alla fakta, och varför inte balansera rapporteringen lite?

I dagarna har det skrivits mycket om en incident i Kumla där en tjej blev avvisad från ett tåg, ett drev i media pekar genast ut tågmästaren som den som gjort fel, detsamma gör representanter för SJ:s ledning och t o m Håkan Juholt ville säga sitt i frågan. Detta sker innan någon har ordentlig koll på fakta, och i de flesta fall inte ens har pratat med den tjänstgörande tågmästaren.

Utan att gå allt för djupt in på vad som hände i Kumla kan man nu när fakta börjar komma fram konstatera att det är väldigt mycket som skrivits och sagts som är motsägelsefullt, och en del är direkt osant. Man kan också konstatera att andra resenärer på tåget upplevt situationen på ett helt annat sätt än vad som beskrivits i media, polisen delar tågmästarens bedömning om att flickan ser betydligt mycket äldre ut samt att anledningen till att flickan saknas så länge beror på att den vuxna människan som hittar henne inte ringer polisen och rapporterar detta. All denna fakta verkar helt förbises av media medans de springer benen av sig för att utse en syndabock. Var finns balansen i rapporteringen? Är sanningen verkligen så oviktigt, och är verkligen påverkan på den tågmästare som tjänstgjorde helt oviktig för journalister, politiker och representanter för SJ:s ledning?

Samtidigt som detta pågår har vi minst två kollegor till tågmästaren som blir misshandlade när de gör sitt jobb ute på tågen. I ena fallet konstaterades två frakturer på revbenen och i andra fallet frakturer i ansiktet. Inte ett enda ord om detta i någon tidning vad jag vet. Hur är det möjligt? Har det nu gått så långt att det är helt acceptabelt att anställda på SJ fysiskt misshandlas när de försöker göra sitt jobb?

Personal på SJ: tåg avvisar i stort sett dagligen folk från tågen. I de flesta fallen handlar det om folk som helt enkelt vägrar att betala för sig Det handlar också om att avvisa eller neka tillträde till tåget till individer eller sällskap som är störande eller farliga för andra resenärers säkerhet och för säkerheten i framförandet av tåget.

Folk i allmänhet har nog svårt att förstå hur många det är som anser att det är helt ok att åka gratis. Anledningen till detta är säkert att de flesta vill göra rätt för sig och betala på tågen och inte går på ett tåg med förutsättningen att inte betala. Men som sagt det händer i stort sett dagligen och är inget undantag i SJ:s verksamhet, eller för den delen andra tågoperatörers verksamhet. Ursäkterna till varför man inte skall betala är allt från att man betalar för SJ på skattsedeln (vilket naturligtvis inte stämmer då SJ AB är ett affärsdrivande aktiebolag med ett vinstkrav) till att man helt enkelt inte har råd och därför borde få åka gratis. Sätten att försöka komma undan är allt från klassikerna att gömma sig på toaletten och försöka sova till att helt enkelt vägra svara på tilltal från personalen. En metod som tyvärr börjar bli vanligare är att direkt hota personalen med fysiskt våld när de vill ha betalt, och i ett flertal fall har alltså hoten övergått till misshandel.

Utvecklingen mot en mycket hotfullare miljö ute på tågen verkar accelerera och det är skrämmande att fåtal förutom de som är direkt utsatta och deras fackföreningar verkar reagera. I media hörs inte ett ljud om detta. Har det förklarats jaktsäsong på SJ:s personal? Är det numer en ickehändelse när en anställd på SJ AB blir misshandlad på jobbet? Skulle journalister acceptera att vem som helst kom upp till deras kontor och slog in bröstkorg eller ansikte på dem?

Skulle alla fakta i ”Kumlafallet” stämma (vilket det som sagt för tillfället verkar råda en hel del tveksamhet om) så kan jag förstå att det finns ett nyhetsvärde i det, och att tidningarna måste rapportera om detta. Men är det noll nyhetsvärde i att tågpersonal blir misshandlade när det enda de gör är att utföra sitt yrke? Jag vill absolut inte tysta journalister eller andra tyckare, men jag efterlyser lite balans i rapporteringen och ett absolut krav på att man har all fakta innan man uttalar sig i skuldfrågor. Att diskutera en händelse i princip är helt ok innan alla fakta är inne, att sätta sig till doms i skuldfrågor innan man har alla fakta är helt oförsvarligt!

Om Anders Hedlund

Styrelsen SEKO SJ och Vice ordf Klubb Mälartåg
Det här inlägget postades i Arbetsmiljö, Diverse, Lokförare, Ombordpersonal, Säkerhet på järnväg. Bokmärk permalänken.