Den 25: april förhandlade SEKO tillsammans med de andra fackföreningarna på SJ AB med företaget om det sk projekt optik. Projektet går ut på att integrera kundgruppen i Trafikledningen. Samtidigt så omorganiserar man en del på Trafikledningar på så sätt att man drar bort en del chefstjänster, och tillsätter några nya chefstjänster.
Företaget representanter berättar under förhandlingen att man under projektets gång har haft referensgrupper med deltagare från samtliga organisationer, samt en del andra av företaget utvalda personer. I dessa grupper har en mängd frågor och problem med sammanslagningen diskuterats. Så långt stämmer säkert företagets redogörelse bra. Men fyller dessa grupper någon funktion? Problem verkar finnas i det att ledningen inte visar något som helst intresse av att ta till sig den kritik som finns i grupperna eller ändra sin redan utstakade linje, och med det faller egentligen hela meningen med att ha dessa grupper.
En fråga där mest kritik framfördes är att företaget vill ha omsökning till den nya rollen med arbetsnamnet ”Driftledare” (namnet skall ändras). Den nya rollen är en sammanslagning av rollerna Trafikledare och de funktioner som fanns inom kundgruppen.
Från SEKO så ser vi inte att den nya rollen innebär en sådan betydande förändring att tjänsterna behöver lysas ut igen. I de flesta fallen skulle det räcka med en kortare fortbildning för att klara arbetet i den nya rollen. En åsikt som för övrigt delades av samtliga fackföreningar under förhandlingarna, samt vad vi förstått av de flesta som ingick i referensgrupperna och av de flesta som tjänstgör på trafikledningen. Företaget å sin sida väljer att helt bortse från den här uppfattningen.
Vilka tungt vägande skäl har bolagets representanter på Trafikledningen då? Vilka skäl har man för att gå emot samtliga arbetstagarorganisationer, så väl som sin egen personal. Enligt bolaget själva så beror det på att rollen är så pass olika från rollen som Trafikledare att den absolut måste sökas om. Detta är ju ett uttalande man kan se på med en viss skepsis då de flesta sysslor som ligger i den nya rollen sköttes av just Trafikledarna fram till bara ett par år sedan. Vidare så har minst lika stora förändringar gjorts i en del av chefsrollerna, men där är det inte frågan om att utlysa dessa tjänster för omsökning. Samt att det finns ett krav på att för att vara aktuell för de nya tjänsterna måste den sökande ha jobbat på SJ Trafikledning innan. Vilket med all önskvärd tydlighet visar att det är kompetensen man vill ha, och man anser också att den är värd att bygga på. Detta gäller dock av någon outgrundlig anledning inte man diskuterar de som redan är anställda på Trafikledningen.
Av ovan redovisade anledningar kan man misstänka att företagets skäl till att kräva att tjänsterna skall sökas om är en helt annan än den redovisade. Vad det kan vara kan man naturligtvis bara spekulera i men en gissning kan ju vara att man helt enkelt vill ”plocka russinen ur kakan”. Det kan vara så att eftersom en viss övertalighet uppstår vill man plocka de anställda man själva vill ha kvar, utan hänsyn till lagar och regler. På den svenska arbetsmarknaden är det ”sist in, först ut” som gäller. Om företagets avsikt är att försöka kringgå lagen på det här sättet är det väldigt osmakligt och ett slag i ansiktet på de som länge jobbat på SJ:s Trafikledning med att hålla tågen igång. Detta är naturligtvis inget SEKO kommer att medverka till, och därför reserverade sig SEKO under förhandlingarna mot projektet i sin helhet.
Är det nu så att man från ledningens sida inte är villig att ta till sig av den kritik som framförs mot vissa förslag, och förändra sitt agerande därefter kan man undra varför man tillsätter dessa grupper. Om man redan när man går in i arbetet har bestämt sig för att driva sin linje hela vägen, vad fyller då grupperna för funktion? Kan det vara så att man vill göra sken av att vilja samarbeta, när man i själva verket bara är intresserade av förslag som går i den inriktning man bestämt sig för från början?
SEKO kommer framöver att överväga sitt deltagande i dessa grupper då den enda funktionen de verkar fylla är att skapa ett slags ”alibi” för ledningens beslut, och en illusion av samverkan.