Bättre sent än aldrig kommer här en årssammanfattning från Huvudskyddsombudet för förarna på SJ AB över 2014 års arbetsmiljöarbete i form av en bloggtext.
Jag är positiv till ordspråket som får mig att tänka på frontbelysningen på X40. Vi lokförare har kört X40 i typ 10 år med frontbelysning som räcker två stolplängder framför tåget men under året infördes täckning för nya strålkastare i budgeten. Jag tänker på X2 som ska bli upprustade. Jag tänker på regnrockarna som ska bytas ut till rejäla växlingsjackor på våra RC lok. Jag tänker på frontrutan på X55 som efter gediget skyddsombudsarbete men dock, är på väg att bytas ut för att förhindra att ge föraren huvudvärk och illamående.
Under året började SJ placera hjärtstartare ute på tågen. Skyddsorganisationen framförde då att det vore önskvärt att även alla åkstationer får var sin eftersom stora personalgrupper finns här. Beslut togs i skyddskommittén för Trafik/Service – sen får jag hänvisa till ordspråket eftersom detta beslut ännu inte genomförts.
Ordspråket passar ännu en gång för under 2014 kom Arbetsmiljö med i budgeten. Detta är en stor vinst för alla. Det innebär att pengar kommer öronmärkas för arbetsmiljö arbete, att man vet att arbetsmiljö kostar pengar och nu också att -förbättring- får kosta på SJ AB.
Projekt Ratio påbörjades. SJ ska spara pengar och då vill man göra det med att minska antalet ombordpersonal på tågen trots att massor av LISA rapporter bevittnar om hot och våld under 2014. Ombordpersonal blir kallade det ena och det andra, blir knuffade på, spottade på och en ombordare blev till och med allvarligt knivskuren. Både fack och skyddsorganisation anser att det finns saker som måste finnas på vårt företag och det är just ombordpersonal. För intäktssäkring, vid brand, vid evakuering, vid sjukdomsfall på tågen och vid hot/våld för att säkra arbetsmiljön för både varandra, lokföraren och våra resenärer. Många går nu och är oroliga för vad som kommer att ske.
Inte blir den psykosociala arbetsmiljön bättre av att SJ dagarna efter knivhändelsen fokuserar på att hänga ut en kollega och ta henne ur tjänst på tågen pga hennes örhängen. Bättre sent än aldrig blir det nödvändigt för SJ att se över sitt Uniformsreglemente.
En utmaning för framtiden är organisationen kring OPSL och SJ Trafikledning. Det har inte fungerat under året. Det är precis om att de gör sina egna regler och hittar lösningar utanför överenskommelser via kollektivavtalet. Alltför många rapporter pekar på att OPSL är pressade och tvingar lokförare att tjänstgöra, hotar lokförare om att ”det är arbetsvägran”, övertalar lokförare att arbeta i upp mot 16 timmar. Varför?
Vi har regler och avtal som reglerar detta. Det måste till resurser i form av personal och utbildning för dessa att vid behovet av hjälp av oss ute i trafik komma med förslag/lösningar som håller sig inom ramen för vad som är tillåtet. Det är som om det är ”vi och dom”, när vi i verkligheten borde arbeta tillsammans.
När jag gör en återblick så här på ett hela 2014 måste jag tyvärr konstatera att det har varit många påfrestande händelser i vår arbetsmiljö på SJ. Under 2014 har det hänt både tillbud och olyckor. Till exempel brast kontaktledningen helt plötsligt på bangården i Hallsberg. Det har uppkommit flera bränder på tåg. Ett tåg i trafik kolliderade med en dumper. Två tåg med resenärer var nära en kollision med varandra. Utöver detta har det förekommit personpåkörningar. På SJ har vi en ny kamratstödjarorganisation som börjar ta form och även föreskrifter och rutiner på omhändertagande. Jag vill ta chansen att återigen påminna om att det är viktigt att du som varit med om någon händelse utöver det vanliga dels i tidigt skede ber om hjälp när du träffar Manpower, eller vid senare tillfälle ifall du märker att kroppen inte är sig lik, tar ny kontakt för stöd och hjälp.
Jag vill avrunda med att vi skyddsombud får vara ihärdiga i vårt arbetsmiljöarbete för att få till förbättringar för våra kollegor. Vi ger aldrig upp utan ”bättre sent än aldrig”.
Vid pennan
Annika Laursén HSO Trafik