Jorma som är lokförare i Västerås skriver följande på bloggen:

Jorma skriver följande som en kommentar till inlägget om att avtalsrörelsen startat 2013. Eftersom Jormas inlägg är principiellt viktigt så har jag valt att besvara detta i ett särskilt inlägg för att belysa vad branschförhandlingarna går ut på. Jag citerar Jorma ordagrant.

”ja ut med språket nu SEKO. Visa lite stake för en gångs skull. Förresten, kan SEKOs pampar stava till ordet strejk? Arbetsgivarens yrkanden stinker! Se till att vi får gångtid på bortastation NU?

”Nu gäller det att vi står enade inför de stora utmaningar som väntar nu när avtalsrörelsen 2013 dragit igång”

Vilket dravel. Vilken enighet har lett till löneskillnader beroende på vilket bolag lokförare är anställd hos??”

Ovanstående påstående skall besvaras och redas ut ordentligt.

Som vanligt så är det en viss förbistring av vad förhandlingarna på almega går ut på. Det är ju aldrig fel att påstå saker, men det vore så mycket enklare om skribenterna hade med sig lite känsla för vad som hänt på svensk järnväg sedan trafiken avreglerats. Förhandlingarna som nu pågår har alltså i första hand till syfte att fastställa det löneutrymme som finns och som sedan skall fördelas på olika sätt. I SEKOs fall är det den sk LO samordningen som styr våra yrkanden om lön och fördelningen av löneutrymmet.

Utöver lön har vi också ett antal yrkanden om förändringar i branschavtalet. Yrkanden som är angelägna och som har tagits fram av klubbar och förhandlingsorganisationer på SEKOs branschkonferens. Yrkanden som berör allt från reparatörer i verkstäder till anställda på contact center och åkandepersonal i dels godstrafik och persontrafik. Långdistans och lokaltrafik. Det är alltså en mängd olika viljor och problem som vi behöver lösa och som skall sammanfogas i ett yrkande.

Den exakta utformningen av yrkandet är inte offentligt förrän vi bedömer att vi släpper ut det pga av att förhandlingsläget så kräver. Ett förhållande som är särskilt angeläget denna gång är att vi ställer krav på att förhandlingarna om nytt kollektivavtal på SJ Götalandståg måste leda fram till ett kollektivavtal innan vi skriver på det centrala avtalet. Just nu är läget att SEKO inte accepterar det avtal som erbjuds. Denna fråga är kanske en av de viktigaste i år.

När förhandlingarna på almega är klara så är det dags för lokala förhandlingar på SJ AB. SEKO SJs klubbar har sänt in 96 yrkanden på förändringar i Spåra SJ. Många yrkanden berör samma typ av frågor och vid ett samrådsmöte med klubbarna i veckan som gick har vi enats om att driva ett antal av dessa yrkanden i lokala förhandlingar på SJ.

Även dessa yrkanden skall så småningom göras bekanta för er alla som törstar efter information. Men vi lägger inte upp hela kortleken innan vi har startat förhandlingen.

Jorma, du behöver inte vara rädd att vi skall acceptera almegas krav på försämringar. Däremot är det lite trist att ständigt behöva höra denna återkommande brist på ordförråd som skapar en bild av oss som sitter i delegationen som pampar.

Vi är samtliga verksamma i våra yrken och jobbar både på fritid och arbetstid med att försöka driva fram ett acceptabelt avtal för våra medlemmar. Det är bland annat dessa ord om enighet som jag anser vara en av våra främsta framgångsfaktorer. Lokförarna har en del att lära om detta.

Göteborg lördag kväll den 23 mars 2013

Erik Johannesson

Ordförande SEKO SJ, Fackpamp och verksam lokförare sedan 37 år.

Det här inlägget postades i Bransch spårtrafik, Driftstöd, Lokförare, Löneförhandlingar, Ombordpersonal, SJ AB, Spårtrafik. Bokmärk permalänken.