På intranätet skriver SJs VD att sanningens minut är här. Vi är nu i slutet i november och vintern har tagit ett fast grepp om Sverige. Tågtrafiken har omedelbart drabbats av mycket kraftiga störningar. Från SEKOs sida kommer vi inte att ge oss in i någon diskussion om vems ansvaret är i olika situationer, utan vår uppgift är att bevaka våra medlemmars intressen.
Sanningens minut är sannerligen här. Senaste dygnen har det varit mycket kraftiga störningar i trafiken. Störningar både pga fordonsfel och i infrastrukturen. Som jag skrev ovan spelar det inte så stor roll var orsaken finns, utan hur vi hanterar problemen. I SJ finns en attityd att beordra förare att köra tåg utan ombordbemanning när det saknas ombordpersonal. SEKO accepterar inte det synsättet av flera skäl. Bland annat skall det ske en riskanalys om det överhuvudtaget är möjligt att skicka ett tåg utan ombordpersonal. Vem kan garantera att risken är försumbar när vi ser hur flera tåg stått spänningslösa på södra stambanan under dagen? Pga kyla och fullständigt oacceptabla förhållanden i tåget har det skett spontanevakuering trots risken för elolycksfall.
I ett annat tåg har en person insjuknat i hjärtbesvär och förts till sjukhus.
En ensam förare kan inte ta detta ansvar. Att ge sig ut på en flera timmar lång resa utan kompetent hjälp i tåget är oansvarigt speciellt under de förhållanden som råder just nu.
SEKO har under dagen lyft upp bland annat denna fråga med ledningen och vi kommer under fredag att ha ett särskilt möte med divisionsledningen i trafik och service för att diskutera vikten av att arbetsledningen stödjer personalen ute i tåg och på stationerna i deras beslut.
Sanningens minut är här och nu gäller det att visa vår professionalitet i yrket och inte ta onödiga risker. Håll i både arbetstidsregler och gällande säkerhetsregler. Ingen, varken resenär eller anställd blir lyckligare av att det sker olyckor under rådande förhållanden.
