I media och på internetforum har det i dagarna gått att läsa om personal stulit varor i SJ:s bistrovagnar. Detta ska enligt SJ ha skett systematiskt och för att komma tillrätta med problemen har SJ monterat upp dolda övervakningskameror i bistrovagnarna. Härnedan följer en artikel av okänd lokförare som har en del tankeväckande funderingar om rätt och fel. Artikeln är ursprungligen publicerad i Seko Lokförarnas medlemstidning STHLM LOK i april.
SJ AB har efter kameraövervakning i bistrovagnarna identifierat ett antal personer (inte anställda på SJ AB) som stulit varor ur vagnarna när de stått i depå. Frågan är vad syftet med övervakningen var.
Om syftet var att ”sätta dit” ett antal personer så verkar man ha uppnått målet, men om syftet var att minska eller helt förhindra stölderna så borde det kunnat göras på ett bättre sätt.
Missförstå mig inte. Det stör mig inte ett enda dugg att någon som stjäl får betala för det. Bestämmer man sig för att stjäla tar man en kalkylerad risk att ”åka dit”, och då skall man inte i efterhand komma och gnälla över att man blev påkommen. Att vara tjuv är inte som att fiska i en fiskdamm, vinst varje gång, det borde de flesta vara medvetna om, och vill man leka leken så… Men från en moralisk synpunkt är det också väldigt tveksamt att företaget inte först försöka förhindra stölderna innan man försöker ”sätta dit någon”.
Företaget kan inte ha varit omedvetna om att det sen lång tid tillbaks har förekommit att saker försvunnit ur bistrovagnarna. När jag började på SJ AB för stod ofta det som blivit över i vagnarna i fikarummen på överliggningen i Hagalund. Allt från bullar till räkmackor stod där att ta för sig för var och en som kände för det. Hur de kom dit har jag ingen aning om, jag antog bara att det var så man gjorde med det som blev över. Att man istället för att kasta det lika gärna gav det till trötta o svettiga lokförare. Jag vet faktiskt fortfarande inte om det var så att företaget bjöd på dessa bullar o mackor eller om det var någon kille i grön luva (läs Robin Hood) som fixade upp grejerna på överliggningen.
På samma sätt hände det ju inte allt för sällan att städpersonalen tog sig en bulle eller macka som ändå skulle kastas dagen efter. Vid några tillfällen hörde man om en vagn som blivit totalt länsad på allt innehåll, inklusive öl o vin. Men vad jag hörde så verkar det snarare varit ett undantag än regel. Det är naturligtvis inte ok att totalt länsa en vagn, men att någon gång ta en bulle kan jag inte se som någon jättesynd, även om det rent juridiskt är stöld och grund till avskedande. Men så är också att ta med en penna hem från jobbet och skall vi börja leta SJ-pennor hemma hos samtliga anställda på SJ AB så kommer det nog inte att finnas många människor kvar på bolaget.
På senare tid verkar det dock som att det som tidigare var undantag blivit mer av regel i alla fall vad jag förstått (har jag fel så får någon mer insatt gärna rätta mig). Anledningen till att det blivit så vet jag naturligtvis inte, men gissar att det är det som brukar kallas ”det sluttande planet”. Det fungerar något i stil med: Aha (!), är det ok att ta en bulle då är det säkert ok att ta en bulle och en Cola. Aha(!) är det ok att ta en bulle och en Cola så är det säker ok att ta en macka, en matbit och en Cola osv. Sådana saker brukar sen få ett eget liv, och alla som nyanställs invigs i vad som är ”ok”..
Vad gör man då som ledare för ett företag åt detta. Det finns två val, och de handlar enbart om den egna moralen. Jag vill förhindra stölder och det kan jag göra genom att förhindra eller avskräcka. I förhindrande finns massor av saker att göra. Framförallt bör man upplysa och föra dialog med personalen, men man kan använda sig av allt ifrån larm till väktare, allt från galler o grindar till skyltar som visar att kameror är uppsatta. När det gäller avskräckande finns egentligen bara en sak: ”sätt dit” förövarna och ge dem ett straff som avskräcker de andra från att utföra samma handling.
Enligt mitt sätt att se det så är det avskräckande alternativet ett rent medeltida synsätt, och något som aldrig fungerat. Det är lite som att tvinga ut hela befolkningen för att kolla på en tjuv som får handen avhuggen, eller en mördare som blir av med huvudet. Detta har aldrig fungerat! Det finns ingen korrelation mellan strängare straff och mindre brott, statistiken visar på en motsatt effekt. De länder som har dödsstraff för mord har en högre frekvens av mord, de länder som hugger handen av ficktjuvar har fler ficktjuvar. Anledningen till att det är så är enkel, det finns ingen brottsling som någonsin begår ett brott de är säkra på att åka fast för (bortsett från en del psykiskt sjuka). De flesta som begår ett brott är naturligtvis säkra på att de inte skall ”åka fast”, så varför bry sig om vad straffet är. Det är ju bara intressant om man åker fast, och de räknar de inte med att göra.
Ok, jag vet att det var en något lång utläggning, men om vi går tillbaks till det som nu hänt så är det ett faktum att företaget:
- Är medvetna om att det försvinner saker och man är också varit medvetna om att det pågått en längre tid
- Man informerar inte någon om att man nu tycker det gått över gränsen och att man tänker sätta stopp för det.
- Man slänger upp ett gäng kameror, utan att informera någon, inte ens de fackliga organisationerna
- Man hittar några som stjäl och vidtar åtgärder
Vad kunde man ha gjort istället? Man kunde ha skickat ut ett brev till alla berörda, man kunde ha informerat om att man nu tänker sätta stopp för det, man kunde ha skrivit en artikel i SJ-nytt och alla de andra inblandade företagens personaltidningar eller motsvarande, man kunde ha informerat på arbetsplatsträffar om att man sätter upp kameror och vidtar andra åtgärder. Det (!) hade varit klara besked. Det (!) hade med största säkerhet gjort klar för alla att nu är det allvar. Även om man inte ren juridiskt har en plikt att förhindra detta så anser jag att man har en moralisk plikt att göra det. För mig är det man gör inte bara omoraliskt, det är inte heller speciellt intelligent. Det gör folk förbannande, de känner att deras integritet har blivit kränkt, och detta skapar inte lojalitet hos de anställda. Det kommer inte heller att förhindra brott på någon längre sikt. Det enda som händer är att den som vill ha något anpassar sig, och gör det med den motivationen att: ”det går ändå inte att lita på det här företaget så jag kan lika gärna ta vad jag kan innan jag blir av med jobbet”. Hade man i företagen istället ansträngt sig för att få lojala medarbetare som känner sig delaktiga i företagen hade man inte haft ett enda problem med stölder, och morötter är mycket bättre än piskor.
Som avslutning vill jag upprepa att stölder inte är acceptabelt i ett större perspektiv så måsta man väga in vad som är moraliskt rätt och hur man ska gå tillväga för att uppnå bäst resultat. Att skapa rädsla och hämndlystnad är inte ett speciellt effektivt sätt att få sin personal med sig och skapa resultat.