I förra veckan utsattes en av våra medlemmar för ett kraftfullt mediadrev. Det påstods att medlemmen ”slängt av” en 11-årig flicka från tåget i Kumla utan anledning. Vår medlems arbetsgivare, SJ, bidrog på ett tidigt stadium till att ytterligare förstärka drevet och peka ut tågmästaren som syndabock.
Vi, som fackliga företrädare för tågmästaren, valde istället att försvara vår medlem och gick i ett pressmeddelande ut och kritiserade SJ för att de valde sitt varumärke framför sin medarbetare. Ett ansvarslöst agerande, tycker vi.
Man kan ha många synpunkter på vårt ställningstagande, framförallt om man fullt ut köpte den mediebild som snabbt fick fäste. Det var inte svårt att se bilden framför sig om hur en ryggradslös tågmästare lyfte en 11-årig flicka i nackskinnet och handgripligen kastade av henne från tåget. Mediadrevet inriktades helt på tågmästaren och lite gjordes för att granska flickornas berättelse och ingen såg heller något konstigt i att en kvinna ”omhändertar” en 11-årig flicka utan att ringa polisen. Flickan hittas av polis tack vare tips från allmänheten. Vi fick många mail och telefonsamtal från arga medborgare som inte förstod hur vi kunde försvara tågmästaren, vi blev kallade för både det ena och det andra.
Varför valde vi då att försvara vår medlem? Den främsta anledningen är att den bild vi fick av vår medlem var en helt annan än den förhärskande mediebilden. Vi uppfattade vår medlems beskrivning som väldigt trovärdig. För oss som jobbar fackligt är det en självklarhet att alltid finnas till hands för våra medlemmar, även när det blåser ordentligt. Det är inte vår uppgift att döma. För vår del kändes det nödvändigt för att försöka få lite balans i den ensidiga debatt som fördes på sociala medier och i press, radio och tv.
Vi har uppfattningen att vår medlem gjorde rätt bedömning i den situation som gällde ombord på tåget. Även polisens talesman har bekräftat uppgiften att flickorna mycket väl kan vara äldre än den uppgivna åldern och att händelsen fått alldeles för stora proportioner i media. Till detta ska också läggas att flickornas berättelse på många punkter nu är annorlunda än den som först presenterades. Deras historia stämmer inte heller överens med hur tågmästaren och andra resenärer uppfattat situationen.
Det är väldigt ovanligt att en enskild medlem i SEKO får ett massivt mediadrev emot sig. Det är däremot inte ovanligt att våra medlemmar som arbetar ombord på tågen utsätts för hot och våld. Detta är tyvärr en del av vardagen för många. Detta bekräftas bland annat i en undersökning som SEKO genomförde år 2010. Undersökningen visar att sex av tio bland de som arbetar ombord på tågen upplever att det förekommer våld eller hot om våld på den egna arbetsplatsen. Nära hälften av de ombordanställda har blivit utsatta för hot under det senaste året och mer än var tredje i samma grupp uppger att hot och våld har ökat det senaste året.
Tre av fyra bland ombordpersonalen uppger att det förekommer att någon är utsatt för risk i samband med ensamarbete. Motsvarande siffra bland förarna är närmare två av tre. Drygt hälften av ombordpersonalen tycker dessutom att underbemanningen är ett hot mot säkerheten.
I helt färsk statistik från AFA Försäkring konstateras att tågmästare ligger i topp när det gäller allvarliga arbetsolycksfall på grund av hot, våld och rån.
Förutom den ökande förekomsten av hot och våld blir stressen ett allt större problem för de anställda inom spårtrafiken. Två av tre bland städpersonalen upplever att stressnivån har ökat det senaste året. Bland alla SEKOs medlemmar inom branschen är det drygt hälften som uppger att stressnivån ökat.
Under de senaste åren har också resandet ökat. Det betyder högre arbetsbelastning. Trots det har personalen minskat i antal. En annan försämring är att utbildningstiden för de anställda har kortats. Till detta kommer en växande irritation hos många resenärer till följd av exempelvis förseningar och ändrade biljettsystem.
Vi ser flera förklaringar till den allvarliga utvecklingen. Grunden är enligt vår uppfattning en avreglerad marknad med ofta korta upphandlingstider. Det har resulterat i pressade företag som ständigt försöker sänka sina kostnader.
För att vända denna negativa utveckling krävs ett antal åtgärder. I dag är det allt för ofta det företag som lägger lägst anbud som vinner en upphandling. Helt fel tycker vi. Vi kräver att hänsyn tas även till kvalitet. Vi behöver också mer personal ombord på tågen och på stationerna, framför allt på kvällar, helger och vid större evenemang. Vi vill att personalen ska ägna sig mindre åt kontanthantering och mer finnas som en service och trygghet för resenärerna. Utbildningstiden för de anställda inom spårtrafiken måste öka. Bland annat gäller det utbildning som lär personalen att hantera situationer där hot och våld förekommer.
Vi kan inte med den här debattartikeln ändra den bild som sattes förra veckan. Men vi vill ändå ge vårt perspektiv i denna fråga och bidra till att vår medlem får upprättelse.
Janne Rudén
Förbundsordförande
SEKO – Facket för Service och Kommunikation
Erik Johannesson
Ordförande SEKO SJ
