Den 28:e aug kallade SEKO på SJ AB lokförarrepresentanter från samtliga SEKO- klubbar till konferens i Stockholm. På konferensen togs bland annat kravet från nuvarande, och före detta, medlemmar på att lokförarna skall ha ett eget avtal, samt en egen förhandlingsorganisation som enbart förhandlar löne och avtalsfrågor för lokförare. Vi vill nu berätta vad som kom fram till under konferensen. Vi vill också tydliggöra att vår motpart, i vanlig ordning, är företaget, inte andra grupper av anställda på SJ AB.
SEKO SJ har tidigare, väldigt medvetet, avstått från att kommentera de skrivningar och påståenden som framförts i frågan om eget avtal och egen förhandlingsorganisation för lokförare. Orsaken till detta är bl a därför att vi velat bilda oss en klar uppfattning om hur åsikterna ser ut inom hela SEKO SJ och detta har inte varit möjligt då många har varit på semester. Konferensen mål var därför att dels ta reda på hur situationen ser ut, och dels att försöka nå en samsyn i de frågor som låg på bordet.
Under konferensen framkom att kraven på en förändring, och upprördheten över nuvarande läge, är tydligast i Stockholm. På övriga stationer verkar dock diskussionen vara i det närmsta obefintlig. Vidare är det inte heller, vad det verkar, en majoritet bland lokförarna inom SEKO i Stockholm som framför kraven. Anledningen till att kraven ställs i Stockholm kan till viss del bero på närheten till Stockholmståg där man har en förhandlingsmodell som skiljer sig något mot den vi har på SJ AB, samt att löne och avtalsvillkoren ser annorlunda ut på det företaget.
Det har också i debatten framförts uppgifter om att SEKO SJ på sitt årsmöte tog ett beslut om att föra över pengar från lokförarna till andra grupper, samt att lokförare i större mängder lämnar SJ AB p g a avtals och lönevillkor, samt att SJ AB på något sätt skulle ligga i bottenskiktet i Sverige när det gäller löner och övriga regler i kollektivavtalet.
Efter att deltagarna på konferensen har gått igenom frågeställningarna ovan så ser representanterna för lokförarna inom SEKO på SJ AB för tillfället inga möjligheter till varken ett eget avtal eller en egen förhandlingsorganisation. Vi ser däremot ett behov av att tydligare profilera lokförarfrågor, förstärka de yrkespecifika delarna i avtalet samt tydliggöra lokförarnas organisation och verksamhet inom SEKO på SJ AB. Anledningen till ovanstående är följande är följande:
- SEKO på SJ AB är en demokratisk organisation. För att kunna ta beslut i en fråga måste majoriteten av våra medlemmar rösta för den frågan. SEKO SJ måste också ha en ”linje” att följa. Att som en vindflöjel vrida sig så fort en minoritet av medlemmarna vill något annat än resten av medlemskollektivet är inte en framkomlig väg. Därmed inte sagt att organisationen skall vara rigid, den skall naturligtvis ta tillvara alla förslag som kommer från våra medlemmar.
- Att framföra Stockholmståg som en framgångssaga enbart p g a av att de har en uppdelning i sin förhandlingsorganisation är en förenkling som inte håller vid närmre granskning. Pendeltrafiken i Stockholm har sedan SJ-tiden haft ett påslag på sina löner. Löneökningarna fortsatte sedan när Citypendeln tog över och de på grund av schabbel med organisationen inte kunde få tillräckligt med lokförare och därför blev tvungna att betala stora påslag för att överhuvudtaget kunna bedriva trafik. Stockholmståg verksamhet ser också betydligt annorlunda ut än SJ AB:s, det är därför inte så konstigt att deras avtal speglar de olika förutsättningarna. Lokförarna på Stockholmståg har inte ett eget avtal. De lyder, precis som lokförarna på SJ AB under ett gemensamt avtal som har specialbestämmelser för lokförare.
- När det gäller uppgifterna om att SEKO SJ på sitt årsmöte tog ett beslut om att föra över pengar från lokförarna till ombordpersonalen så är det påståendet direkt felaktigt. Beslutet som togs var att alla grupper på företaget skall ha det som det centrala avtalet gav, dvs 2,6%. Om det sen gick att ta ut något mer på någon grupp (OBS(!) att detta gäller alla yrkesgrupper som finns inom SEKO på SJ AB inte enbart lokförare) så skulle detta fördelas på de grupper som har lägst löner (OBS(!) detta gäller alltså inte enbart ombordpersonal, här kommer komfortpersonal, försäljningspersonal osv in).Man skall dock vara medveten om att dessa pengar över 2,6% är en högst ”tänkt lönesumma”. Vi har en motpart, SJ AB, som tydligt gått ut med att ingen tariffgrupp kommer att få mer än 2,6% vilket gör de reella chanserna till att få ut mer än vad det centrala avtalet ger i stort sett obefintliga. När vi förhandlar på SJ AB har vi inte några som helst konfliktmetoder att sätta till för att stärka våra krav i förhandlingarna. Det är endast medlemmarnas agerande och förhandlarnas argument som kan användas som medel för att övertyga SJ AB om avtalsförändringar samt behovet av lönehöjningar över de 2,6% som avtalet ger.
- Påståendet att SJ AB skulle ligga bland de sämsta i Sverige när det gäller löner och avtal stämmer inte heller. Detta kan enkelt kontrolleras i den lönekartläggning som finns på SEKO SJ:s hemsida på adressen: http://sekosj.se/index.php/nyheter/nyheter-seko-sj/116-loener-2011-inom-spartrafikbranschen
Att försöka samordna lokförare har aldrig varit lätt, splittring har funnits så långt tillbaks som 1908, och det har vid ett flertal tillfällen efter det gjort försök av olika grupper att splittra lokförarkollektivet. Det senaste försöket är SLFF, där förhoppningarna var höga med resultaten i stort sett obefintliga. En splittrad grupp kommer aldrig att nå samma framgångar som en grupp med total enighet. Detta är en av de största anledningarna till att vi idag har de avtals och löneläge vi har. SEKO SJ:s lokförarrepresentanter ser därför inte en ytterligare splittring som en väg till framgång. Ett totalt enat lokförarkollektiv skulle däremot kunna vara det.
SEKO SJ:s lokförarrepresentanter kommer därför att framöver ta fram en handlingsplan för att i så stor utsträckning som möjligt samordna lokförarna på SJ AB.
SEKO SJ:s lokförarrepresentanter kommer vidare att verka för att lokförarnas röst inom SEKO på SJ AB kommer att höras högt och tydligt.
En viktig lärdom att dra av de argument som framförts och av de åsikter som framkommit är att lokförarna är en stark grupp, med en mängd yrkespecifika krav som måste kunna tillgodoses inom SEKO SJ. Detta skall naturligtvis inte ske på andra gruppers bekostnad. Det gynnar ingen, utom arbetsgivaren, att SEKO SJ börjar strida inbördes om avtals eller löneutrymme. Men det är heller inte så att någon grupp inom företaget skall behöva tacka nej till förbättringar för att företaget endast erbjuder den gruppen förbättringen. Det utrymme som finns i avtals och lönefrågor skall naturligtvis utnyttjas för vilken grupp det än gäller.
En sak som är viktig att påpeka är att vår motpart inte är andra lokförare, ombordpersonal, försäljningspersonal, trafikledare eller komfortoperatörer. Det är företaget vi jobbar på som är motparten! Det är de vi förhandlar våra löner och villkor med, det är mot företaget argumenten skall riktas och kraven ställas, och här finns det mycket arbete att göra, inte minst bland lokförarna.
Om inte företaget känner ett krav och en press från hela lokförarkollektivet på förbättringar kommer inga förbättringar att ske. Förbättringar kostar pengar vare sig det är i form av löneökningar eller förbättringar i arbetsvillkor, och att övertyga företaget att skiljas från dessa pengar är ingen lätt sak. Alla behöver dra mot samma mål för att lyckas övertyga företaget om vikten av att förbättra villkoren på företaget. Därför är sammanhållning den enda vägen framåt, inte splittring.
SEKO:s representanter för lokförarna på SJ AB
