När ett företag inte löser problem i verksamheten, så hamnar problemen utanför organisationen och blir till allmän beskådan. Vår arbetsgivare förkommer flitigt i media. Det är i sig inget konstigt, men dessvärre har andelen negativa medieinslag varit allt för många de senaste åren. I Arbetsdomstolen behandlas det ena ärendet efter det andra och nu är det dags igen. Denna gång blir SJ stämda av Seko för att ha ignorerat två skyddsombudsstopp vintern 2010. Seko försökte lösa fråga på företaget, men SJ ville inte. Seko försökte lösa frågan i centrala förhandlingar, men SJ ville inte. Nu går ärendet till Arbetsdomstolen. Hur målet slutar vet vi inte, men att SJ gång på gång blir stämda inför Arbetsdomstolen vittnar om att något är galet i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.
I mitten december 2009 kom vintern och med vintern snöfall. I vanlig ordning uteblev snöröjningen på de inte alltid så väl underhållna gångvägar vi lokförare förväntas att beträda. Skyddsombudet begärde tidigt att arbetsgivaren skulle snöröja gångvägarna vid de s.k. vändspåren under St. Eriksbron i Stockholm. Inget hände. Det kom mer snö och förhållandena på platsen förvärrades snabbt. Skyddsombudet tvingades till slut att göra bedömningen att det förelåg omedelbar risk för liv eller hälsa om man vistades på gångbanorna. Den 9 januari 2010 la därför skyddsombudet ett s.k. skyddsstopp på platsen. Arbetsgivaren accepterade skyddsombudets åtgärd, men lät likväl arbetet fortgå på den skyddsstoppade platsen. Detta påtalades av skyddsombud till arbetsgivaren, men det hjälpte inte utan arbetsgivaren lät arbetet fortgå. Lokförarna informerades inte om att det förelåg skyddsstopp, så ovetandes vistades de på platsen med risk för eget liv eller hälsa.
Efter möten, inspektioner, mejlväxlingar och flera försök till snöröjning kunde till slut skyddsombudet häva skyddsstoppet den 18 januari 2010. Nu var vintern långt ifrån över. Det kom mer snö, mycket mer snö, men snöröjningen uteblev igen. Skyddsombudet och Seko vädjade till arbetsgivaren att snöröja eller att själva stoppa arbetet på platsen under ordnade former. Inget hjälpte och därför tvingades skyddsombudet återigen lägga skyddsstopp på platsen den 12 februari 2010.
Denna gång gick arbetsgivaren ut med information på mejl till lokförarna i Stockholm om att arbetet på platsen var skyddsstoppat. Lokförarna i Eskilstuna fick information först en vecka senare, medan lokförare i Göteborg, Linköping och Västerås sannolikt inte fick någon information alls. Arbetsgivaren vidtog dock inte nödvändiga åtgärder för att stoppa arbetet, utan det fortgick även under detta skyddsstopp. Till slut kom olyckan som skyddsombudet befarat. En lokförare kom till skada, så illa att han än idag har problem. Hade arbetsgivaren respekterat skyddsstoppet hade lokföraren inte varit på platsen och då heller inte kommit till skada.
När ett skyddsombud lägger skyddsstopp för en viss verksamhet, så får inte arbetet på platsen fortgå. Det är bara skyddsombudet eller Arbetsmiljöverket som kan häva stoppet. Arbetsgivaren såg ingen anledning att ens försöka få stoppet hävt men ändå lät man arbetet fortgå. Här bryter SJ mot lagen och det är ett tudelat problem. Dels kan personalen få uppfattningen att SJ inte bryr sig om sin personals hälsa och dels kan personalen få uppfattningen att SJ inte anser det vara så viktigt att följa svensk lagstiftning. Detta är farliga signaler att skicka ut i en organisation som bygger på säkerhet, trafiksäkerhet. Hur skulle det se ut om lokförarna inte skulle följa lagar och regler när de är ute och kör tåg? Det skulle sannolikt leda till olycka. Det är viktigt att vår arbetsgivare föregår med gott exempel genom att följa lagar och regler.
Under vintern 2010 la ett annat skyddsombud stopp för verksamheten vid uppställningsbangården i Hagalund. Från en gångbro över uppställningsspåren hängde stora, kraftiga istappar. På gångvägarna under bron vistas depåpersonal, lokförare m.fl i samband med att tågen växlas, städas och klargöras inför avgång. Situationen blev så allvarlig till slut att skyddsombudet tvingades att lägga skyddsstopp. Denna gång kallade arbetsgivaren på Arbetsmiljöverket för att försöka få stoppet hävt. Arbetsmiljöverket kom till platsen och bara kunde bekräfta skyddsombudets åtgärd, dvs stoppa arbetet till dess att istapparna har tagits bort. Arbetsgivaren tyckte alltså det inte var så farlig att det hängde istappar högt över gångbanorna där personalen vistades. När en chef tillfrågades om han ville ställa sig under bron blev svaret nej.
Tids nog får vi se vad Arbetsdomstolen säger och tids nog får vi se om vår arbetsgivare kommer respektera lagar och regler.