När den första snön föll i november gick det faktiskt bra för järnvägen. Tågen kördes och de kom fram till sina destinationer även om det förekom mindre förseningar. Samtidigt körde bilar och bussar av vägen i halkan. Lastbilar med sommardäck blev stående på vägarna och blockerade trafiken. Flyget hade stora förseningar och många inställda avgångar. T.o.m. färjetrafiken drabbades med inställda avgångar. Visst var det rubriker i media, men inget i jämförelse med när det är problem i järnvägstrafiken.
En dryg vecka klarade sig tågtrafiken, men sedan kom smällen. Signalanläggningar som gick sönder, tåg som gick sönder, växlar som frös, tåg som frös. Därpå följde kontaktledningsrivningar och resenärer som satt inlåsta i tåg i upp till 7 timmar. Nu blev det riktig fart på media, och all uppmärksamhet riktades mot SJ och Trafikverket. Kaos, vinterelände och katastrof var ord som kunde läsas på löpsedlarna. Problemen höll i sig och vår VD Jan Forsberg fick återigen ta en promenad till Trafikutskottet för utfrågning.
SJ får klä skott för mycket som händer på järnvägen. I medias och medborgarnas ögon är SJ fortfarande likställt med järnvägen. Det är ingen idé att streta emot utan SJ får nog finna sig i att vara järnvägens ansikte utåt. Detta har ju faktiskt sina fördelar när det går bra för järnvägen, och det har SJ kunnat utnyttja under 2000-talet i bl.a. miljödebatten.
SJ har dessvärre blivit bra på att dela ut kängor till höger och vänster. Tidigare var man i branschen noga med att inte skylla på varandra. Under hösten har SJ dock uttalat att 70% av alla problem är att relatera till infrastrukturen. Nyligen höjdes budet till 80%. SJ:s biträdande presschef uttalade för en tid sedan i Dagens Nyheter att orsaker till tågförseningar kan vara resenärer som fastnar i dörrar och att det tar lång tid för resenärer att gå på och av tågen. Det låter inte genomtänkt att i media gå ut och skuldbelägga betalande kunder för att tågen blir sena. Risken är att kunderna blir förbannade och väljer andra transportmedel.
Men visst, när det går dåligt för järnvägstrafiken så får SJ orättvist mycket kritik. När bussar kanar av vägen, flyg försenas eller färjeavgångar ställs in, så märks inte detta så mycket i media. I går och idag, 16-17 december, är det mycket stora problem för framförallt väg- och flygtrafiken. Många flyg är kraftigt försenade. Många flyg är inställda. Många flygresenärer får vänta i timmar på flygplatser, eller rent av avbryta sin resa och vända hem. Med är ingen VD för flygföretagen som får stå till svars detta i en TV-studios morgonsoffa eller i en utfrågning hos Trafikutskottet. I stället kan man i media läsa om en flygplatschef som uppger att snön faller på det sätt man inte önskar. Denna förklaring verkar media nöja sig med. Samtidigt kör tågen på riktigt hyggligt i snöovädret.
Den debatt som förs i media om järnvägen är ett problem för hela branschen. Det blir svårt att upprätthålla förtroendet för järnvägen när SJ och övriga aktörer inom järnvägen hela tiden får negativ uppmärksamhet. SJ har dock själva en del i skulden att det ställs så stora krav på järnvägstrafiken. Efter förra vintern har man utifrån sitt ganska magra åtgärdsprogram inför vintern gått ut och lovat allt, allt för mycket. Svenska folket har invaggats i tron att det denna vinter kommer att fungera. Men det saknas dessvärre förutsättningar för att leva upp till de högt ställda målen. Tyvärr är det så.
Lova mindre och se till att skruva ner förväntningarna så ska bilden i media nog bli bättre och vi får då en mer sansad debatt.