Idag hade vi möte med samrådsgrupperna för Trafik & Service. Under förmiddagen möttes samtliga representanter för enhet Trafik och enhet Service, och på eftermiddagen så delade vi på oss och möten hölls per enhet. Representanterna kommer från de klubbar SEKO har på SJ AB runt om i Sverige, i dagsläget elva stycken klubbar.
Det gemensamma mötet präglades av en mängd information från möten SEKO och de andra fackliga organisationerna har regelbundet med företaget (kallade MBL §19-möten). På dessa möten informerar SJ AB de fackliga organisationerna om tillståndet i företaget. Det kan handla om personalsituationen, ekonomi, sjuktal osv osv. På mötena diskuteras också problem som företaget eller de fackliga organisationerna upptäckt, och vi försöker gemensamt lösa dessa innan de blir allt för stora.
Eftermiddagen tillbringade jag tillsammans med representanter för enhet Trafik, de ämnen som var uppe handlade naturligtvis mycket om vinterproblemen, men avtalsfrågor, problem på trafikledningen och en mängd andra frågor diskuterades också. En stor fördel som jag ser med dessa möten är att representanter från en mängd stationer får, förutom en chans att lära känna varandra personligen och få ett ansikte till ett namn, en chans att diskutera problem som man har lokalt och märka att dessa delas av andra. Mötena ger också SEKO en möjlighet att samordna våra ansträngningar, vilket ger oss en betydligt bättre chans förbättra villkoren för våra medlemmar som jobbar på SJ AB, och eftersom dessa kan räknas i tusentalen så är det ingen liten uppgift vi har, och problemen är varken få eller små. Vilket osökt leder mig till en annan sak jag uppmärksammat.
Vi försöker ofta på SJ AB lösa alla stora problem på en gång vilket enligt min erfarenhet inte är den bästa vägen att gå. Om man istället delar upp ett stort problem i en mängd mindre problem så har man oftast lättare att få till en lösning av det stora problemet. För att ta ett exempel; säg att du sitter på sjunde våningen i ett brinnande hus och du är bakbunden i ett låst rum. Om du tittar på det problemet i sin helhet så ser det nästan ut som ett omöjligt problem att lösa, men om du tar varje del av problemet för sig kan det vara möjligt att lösa:
- Du tar dig loss från repen
- Du sparkar upp dörren
- Du hoppar ut genom fönstret i hallen
- och har nu fortfarande ett par sek på dig att fundera ut hur du skall landa mjukt
Jag tror att om vi ser de flesta problem vi har både inom SEKO och SJ AB inte som en helhet, utan som en mängd små problem vi måste lösa kvickt för att kunna landa mjukt så kommer i att kunna komma mycket längre och fortare fram till en lösning än om vi hela tiden försöker lösa de stora problem vi har.
Om vi t ex ser till att vi ett år har ordentligt skottade bangårdar, toaletter som fungerar och tillräckligt med fordon till våra resenärer och lägger all kraft på detta, så kanske vi kan lämna alla de andra problemens lösning till ett annat år. Kunde vi också under ansträngda situationer bry oss lite mindre och slipsar & bullar och bry oss lite mer om varandra och inte tänka ”produktion & service” i alla lägen så skulle nog både de anställda och våra resenärer vara lyckligare, för är det nåt mål jag tror de anställda och våra resenärer har gemensamt så är det att vi alla vill komma hem när dagen är slut, och det finns inte en struken skjorta eller ett vänligt leende som går upp mot ett fungerande fordon.
