Järnvägsbranschen har haft en fantastisk period med ökande trafik både vad det avser persontrafik och gods. Samtidigt har det blivit alltmer uppenbart att det finns enorma problem att utveckla landets infrastruktur för att klara den ökande trafiken. Nuvarande järnvägsanläggning är hårt sliten och stora insatser behövs för att klara driften.
SEKO och den dåvarande företagskommittén på affärsverket SJ framförde redan på 1990 talet att det var dags att satsa mer på underhåll än nyinvestering i nya järnvägsprojekt. Hade man lyssnat på dessa varningsrop så kanske situationen varit annorlunda i dag. Idag ser vi att många vill åka tåg, men att driftsäkerheten med slitna infrastrukturanläggningar och slitna fordon innebär att man riskerar förseningar eller att i värsta fall inte komma fram över huvud taget.
Jag har tidigare skrivit några rader om konsekvenserna av att ett X2 fordon saknat nödvändiga övergångskoppel (för att kunna bogseras vid skador) och vådan av att sända ut sådana tåg.
Men det finns stora bekymmer även bland övriga aktörer i branschen. Vi har alla kunnat läsa om fiaskot med DSB First Öresund och danskarnas nesliga sorti tillbaka över sundet. I dagens tidningar kan vi läsa om DSB First Väst som uppenbarligen underskattat personalbehovet inför sommarens semestrar. Enligt GP har man tvingats ställa in 70 talet tåg under helgen på grund av detta. DSB som även driver trafik i Uppland har också väldigt stora problem att få trafiken att fungera.
Var det bättre förr eller vad beror allt detta elände på?
Generellt sett så tror inte jag att allt var bättre förr. Det är naturligt att verksamhet får utvecklas i konkurrens, men konkurrens till vilket pris och under vilka former?
Jag skulle faktiskt vilja påstå att det i första hand är respektive upphandlande organisation i Väst och i Skåne som har att ta den största kritiken. Endera är man väldigt aningslösa eller så har man inte kompetens att genomföra upphandlingar av den här storleken. Den absolut största nackdelen med dagens system är att det är kunder och personal som inte på ett reellt sätt kan påverka valet av operatör som drabbas hårdast. Dvs enskilda pendlare som möts av besked om inställda tåg och anställda som mer eller mindre frivilligt förts in i verksamheten är de som är förlorare.
Normalt sett skulle man i sedvanlig konkurrenstänkande helt enkelt välja en annan leverantör. Men vem kan påverka detta om man vill åka med 07.17 tåget till Alingsås och detta är inställt??
SEKO och övriga fackliga organisationer har en viktig period framför sig. Dels måste förbundet klara att hålla personalens kollektivavtal utanför haveriet med DSB First Öresund och dessutom måste man politiskt arbeta för att stävja den typ av dumpade entreprenadavtal som vi nu ser DSB dra sig ur. Konkurrens på lika villkor kräver att kollektivavtalens värde efterlevs och får inte dumpas bort i den kris som vi nu ser ta form i de olika avtal som DSB tecknat med olika trafikhuvudmän i Sverige.
