Nyligen beskrevs avtalsförhandlingar som att sälja/köpa en begagnad bil. Analogin haltar värre än en trebent get, men om vi skall hålla oss till den så, ok.
När man är ute och skall shoppa en bil är de flesta medvetna om hur svårt det är att göra en bra affär med en bilförsäljare. Det sägs ofta att ett bilköp är den sämsta affären du någonsin gör. Vad vi som bilköpare kan göra är att se till affären går med så lite förluster som möjligt, att räkna hem vinster i affärer med begagnade bilar är inte direkt lätt. Bilförsäljarna har för det mesta ett övertag.
Det som hände när vi sa nej till ”bilaffären” var att vi började syna bilen ordentligt, och det vi kom fram till var:
- Bilen hade ett väldigt högt pris i förhållande till ålder, miltal och underhåll.
- Däcken var utslitna och vinterhjul saknades helt, liksom reservhjul.
- När vi började titta närmre på lacken såg vi att det fanns flera rosthål som lagats med tidningspapper och ”Plastic padding ”, och sen målats över med en sprayflaska. Detta trots att bilen påstods vara nylackad.
- När vi sen började prata finansiering så framkom det att räntan låg betydligt över vad som utlovats i annonsen.
På grund av detta sa vi nej till den bilaffären. Men vi är fortfarande ute och letar efter en bra bil, och hittar vi en som passar oss alla i familjen kommer vi att slå till.
PS. Det finns ett amerikanskt talesätt: ”Beware of Greeks bearing gifts.”. Det kommer naturligtvis från historien om Troja och texten där lyder något i stil med: ”Lita inte på hästen Trojaner! Vad det än är, så fruktar jag Grekerna när de kommer med gåvor”
Det kan vara något att fundera på när man har med bilhandlare att göra. 🙂
