I dag den 10 februari kom Kung Bore tillbaka till Sverige, men snö och hårda vindar. En flygplats fick stängas, E4:an norr om Norrköping stängdes av då två lastbilar halkat runt och spärrat norrgående körfält. Hemma på min gata i stan stod bussar ”parkerade” efter att ha fastnat i backen på Upplandsgatan.
Det har alltså varit stora trafikproblem denna februaritorsdag, men tågen har klarat Kung Bores återtåg riktigt bra. Ändå har det varit stora förseningar i tågtrafiken, men förseningarna har andra orsaker. Utanför Katrineholm inträffade det på eftermiddagen en olycka med totalstopp ett par timmar som följd. Någon senare var det totalstopp vid Älvsjö pga av fel på kraftmatningen. Det är inte mycket vi på SJ kan göra åt detta, annat än att möta arga, besvikna eller kanske uppgivna resenärer som inte kommer fram när de ska.
En resenär som köpt biljett till ett SJ-tåg struntar i om det är Trafikverkets fel. Ej heller är det någon tröst att förseningen beror på att någon beslutat sig för att lämna detta jordeliv genom att ställa sig framför ett tåg. För resenären är det SJ i egenskap av leverantör som bär ansvaret. För resenären är det mot SJ man riktar sina klagomål om ett tåg är sent eller rentav inställt. Att SJ många gånger fått oproportionerligt mycket kritik för störningar i tågtrafiken är det inte många som bryr sig om.
Januari har bjudit på ett ganska milt vinterväder. SJ slickar såren efter december månads omfattande problem. Tågen är inte återställda från de skador som uppkom under december, med de tåg som går rullar under omständigheterna på riktigt hyggligt. Nu faller snön igen och Trafikverket skickar ut sina plog- och sandbilar på vägarna. Inom ett dygn kommer vägtrafiken rulla på som vanligt. På järnvägen skickar inte Trafikverket ut några ploglok. Där får tågen själva ploga bort snön. Snö yr runt och under tågen. Snön fastnar på tågens underrede, bromssystem och koppel. Snö blir till is som sliter på tågen och skapar problem. Håller denna omgång vinter i sig så har järnvägen vinterrelaterade problem inom en vecka. Med många tågsätt på verkstad måste de tåg som idag fungerar gå och gå och de drar på sig mer och mer is. Till slut blir det problem. Det kan röra sig om tåg som oplanerat måste på verkstad för reparation. Det kan också vara att is lossnar från tågen och lägger sig i växlar. När tågklareraren ska lägga om växeln blockerar en isklump rörelsen. Det blir lätt en tågförsening.
Vintertid måste järnvägens operatörer låta sina tåg gå in till vagnhallarna oftare än på sommaren. Tågen måste isas av ordenligt och underhållsintervallen kortas. Vinter och snö sliter helt enkelt hårdare på materialet. Med fler och längre stopp i vagnhallarna så räcker inte antalet tåg till att köra normal trafik. Det är här s.k. vinterreducering kommer in. Inför denna vinter talades det mycket om reduceringsplaner. Det blev inte så mycket mer än prat, utan man körde tågen så länge det gick och när det inte gick fick trafiken reduceras för att fordonen inte stod pall. Detta är inte en vinterreducering utan en fordonsreducering till följd av att man inte har fordonskapacitet tillgänglig för trafik.
En riktig vinterreducering är att i princip ha tillgång till normal fordonskapacitet men att man utnyttjar varje fordon mindre. Detta för att ha tid med avisning och förstärkt underhåll än övriga tider på året. Lär tågoperatörerna sig detta kommer tågen att fungera bättre.
Tågtrafiken har haft stora problem de senaste åren, vinter såväl som sommar. Det är fel på signaler och växlar, det är rivna kontaktledningar, det är trasiga tåg på linjen som blockerar andra tåg, det är tåg som går sönder, i bland till följd av vinterslitage och i bland till följd av dåligt underhåll. Det finns helt enkelt många skäl till att trafiken inte fungerar som vi önskar. Det är viktigt att aktörerna inom järnvägsbranschen försöker att lösa problemen, sätta upp realistiska mål och inte erbjuda mer trafik än vad man klarar att leverera. Den senaste tiden har det varit allt för mycket fokus på att hitta syndabockar. Jag kan förstå att SJ är trötta på att alltid få skulden för problem i tågtrafiken, men det löser inga problem att skyffla runt ansvaret. Det blir nämligen ingen resenär gladare av. Branschen har idag ett trovärdighets problem. Resenärernas förtroende sviktar, mediakonsulter varnar för den pågående pajkastningen, tågens underhåll är eftersatt samt har man en personal som under en längre tid pressats mycket hårt.
Satsa på underhåll av fordon och infrastruktur. Gör riktiga vinterreduceringar. Snöröj spår och bangårdar. Sänk kraven vintertid och informera resenärerna att deras resa kan ta längre tid. Anpassa utbudet efter kapacitet både vad gäller fordon och spår. Bemanna verksamheterna rätt och gör inte övertidsarbete till en förutsättning. Genom dessa åtgärder kan man nå mycket goda resultat, även om fler åtgärder måste till för att nå hela vägen fram till en trovärdig och väl fungerande järnvägsbransch.